måndag 1 februari 2010

Ränderna går aldrig ur

Vi var barnvakt igår till vårt 11:e barbarn Jacob, en liten livlig kille på 2år. Jaha tänkte jag, när vi blev ensamma med varandra, hur ska det här gå? Det ska lekas, byta blöjor, matas, sova middag mm. Men efter 55 år fanns rutinerna där. Det var bara att köra igång.Klart var att Jacob visste det mesta, fick lära momma och moffa hur vi skulle göra.Det blev mycket hoppa springa,
kurragömma, läsa saga, titta Tv, lyfta ,bära, kramar, pussar,så när det var dags att sova middag var det skönt att få krypa ner i sängen och njuta av små knubbiga armar om halsen.
Visst är vi trötta idag ,lite stel, ont här och där, men laddade med en härlig energi.

Nu ska jag baka skorpor.
-32gr.idag.
Vi hörs....

3 kommentarer:

Anonym sa...

Vad det låter underbart. Jag längtar till den dag jag får vara barnvakt till mitt första barnbarn. Än har jag bara hållit henne två ynka gånger någon minut bara. Längtar så det gör ont. Hon är faktiskt en månad gammal idag och bor en mil bort.
Kommer fortsätta läsa din blogg för det är bara så upplyftande. Är själv född i Sollefteå och saknar bygden.

Hej från Evy i Västergötland

Christina sa...

Välkommen till bloggvärlden Momma!
Jag halkade in hos dig från Smulans blogg )

Vilken vacker "header" du har, den på älven.

Annagreta sa...

Tack Evy och Kristina. "Älven" är bara en liten å som rinner genom min barndomsby Bysjön, mer finns att läsa av mig på Junsele/byasida Bysjö/byasida.
Kram